Två veckor hemma – nu inlagd igen!

Igår morse, på väg till Tindras förskola, ringde jag till vårdcentralen för att få komma dit och ta pox på Tristan för att se hur han syresatte sig eftersom medicinen inte hjälpte under natten och på morgonen. I telefon sa hon att jag kunde komma direkt till labb utan att skriva in honom, eftersom hon förstod att jag ändå tänkte åka till akuten om han inte syresatte sig bra och det då bara var onödigt att skriva in honom där eftersom läkarna där då hade velat ge honom adrenalin osv.

Gick dit efter att jag lämnat av Tindra på förskolan och han syresatte sig dåligt tyvärr, så jag åkte direkt till sjukhuset.. På vägen hit ringde jag till lungmottagningen, men ”som vanligt” fick jag ingen hjälp, Tristans lungläkare var ledig måndag, tisdag och onsdag och kvinnan i telefonen sa att jag skulle be akuten ringa till en lungkonsult när jag var där.

På akuten fick han syrgas direkt och inhalerade atrovent. Det hjälpte inte jättebra och eftersom han ändå behövde syrgas så blev han inlagd. Jag påtalade gång på gång att jag ville få träffa en lungläkare och läkaren på eftermiddagen försökte nå en lungkonsult. Tyvärr hade hon ingen möjlighet att komma igår men lovade att hon skulle komma idag. Det kändes bra och jag ”förberedde” mig med alla möjliga motfrågor och dylikt, för nu vill jag ha ett slut på det här.

Tristan fick inhalera otaliga gånger igår och tillslut syresatte han sig bra och har fortsatt med det.

Natten var förjävlig! Tristan ville inte somna och somnade vid halv elva liggandes på mig, efter en stund kunde jag lyfta över honom och få honom att vara lugn i den egna sängen. Vid halv två vaknade han dock, PIGG, och ville inte somna om… Det är väl inte så konstigt dock, eftersom de kom in och inhalerade honom varje timma och gjorde kontroller och dylikt. Han var vaken ett par timmar och tillslut somnade han på mitt bröst och jag kunde efter ytterligare någon timme lägga ner honom bredvid mig. Där fick han ligga! Inte jättebekvämt men sängarna är å andra sidan inte särskilt bekväma ändå…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.