STOP!

Jag skäms! Jag är frustrerad! Kroppen stretar verkligen emot men jag orkar inte mer. 
Jag känner mig svag och det vill jag inte vara. Jag vill klara detta, jag vill orka, men det gör jag inte. 
Jag behöver tid! Men tiden finns inte…
Tyskan tar för mycket tid. Jag sitter i princip varje kväll med olika tyska uppgifter, det är så sjukt mycket. Eftersom det inte är några slutprov så är det otroligt många inlämningar/muntliga småprov per vecka. Fyra kurser á 7,5 hp men i varje delkurs är det många småkurser som alla körs parallellt.

Denna och nästa vecka som exempel:
Tisdag senast 12 – inlämning av två uppgifter
Tisdag 17-19 – muntligt prov
Onsdag senast kl 12 – inlämning av två uppgifter
Fredag senast 12 –  inlämning av två uppgifter
Söndag senast 00:00 – grammatikprov online

Måndag nästa v 19-20:30 – muntligt prov
Tisdag senast 12 – inlämning av en uppgift
Onsdag senast 12 – inlämning av två uppgifter
Torsdag senast 12: inlämning av en uppgift
Torsdag 14:30-16:00 – muntligt prov
Fredag senast 12 – inlämning av en uppgift
Söndag senast 00:00 – grammatikprov online

Uppgifterna är dessvärre relativt stora också… Det blir helt enkelt för mycket på en gång, för många olika delar. För att trösta mig själv tänker jag att många av de som enbart läser dessa kurser (alltså inte jobbar också) klagar en hel del på att det är stressigt och väldigt mycket att göra. Denna insikt gör det lite lättare för mig att förstå att jag inte klarar det…

Om Rickard inte jobbat helgerna kanske jag klarat det bättre, det är svårt att säga, men … a, slutsatsen är helt enkelt att det inte går mer.

Har mailat kursansvarig och vi har gjort upp en plan för vilka kurser jag ska läsa nu och vilka jag ska skjuta upp till hösten.

Känns förjävligt rent ut sagt! Jag vill inte erkänna att jag är svag – men det är ett faktum och inte så mycket att göra åt!

Så från och med idag får det räcka med 100% jobb på volvo, företaget som tar cirka 40% av en arbetsvecka och runt 50% tyska!

4 reaktioner på ”STOP!

  1. Känner igen det där med att bli förbannad på sig själv för att man inte får ihop det man vill.
    Vad jobbar du med på volvo? Gubben jobbar ju med där sen snart 25 år 😉
    Han jobbar med beredning i PV-huset

  2. Kära nån, du är verkligen inte svag!! Jag har suttit här många gånger och undrat hur du orkar med allt som du gör och samtidigt ha tid för familjen.. Jag tycker att du gör rätt i att dra ner lite på takten. Man måste leva och njuta av livet också.
    Vad har du för mål med pluggandet förresten, varför pluggar du tyska?
    Kram

    1. Jag har insett hur oerhört viktigt det är med språkkunskap. På jobbet pratar och skriver jag tyska varje dag. På en dag på jobbet (om man bortser från svenskan som jag pratar med de jag arbetar med) så pratar/skriver jag 60% tyska och 40% engelska. Jag kände att jag ville läsa lite grammatik då jag ofta funderar på vilken artikel substantivet har, om jag ska säga det i akkusativ/nominativ etc etc. Jag ville lära mig lite mer ord och få ett större flyt i talet. MEn problemet var att när jag sökte så var jag så sent ute att det inte var många kurser kvar öppna för sen anmälan. Så jag stod mellan 25% takt eller 100% takt men den kurs som skulle läsas på de 25% var inte riktigt den jag ville läsa. Så då sökte jag in till en 100% – trots att jag tänkt mig 50% från början.

      Och jag har lärt mig jättemycket, det är himlans bra att varje vecka prata 1,5 timme enbart med tyska – diskutera för och nackdelar med vindkraftverk, atomkraft och så vidare – det har gett mig mycket.

      Men kursen där vi läser böcker, besvarar frågor efteråt och gör interpretationer samt muntliga prov om böckerna – den rök nu direkt. Jag är inte så intresserad av det, även om man lär sig mycket av att läsa, och det tar för mycket tid.

      Jag vill helt enkelt bara utvecklas ^^

  3. Herregud kvinna! Du är inte svag!! Du är en människa, ingen robot! Att det numera får ”räcka” med 190 % jobb och skola när du samtidigt har ett hem och barn. Var stolt över att du inser det och att du nu förhoppningsvis klarar av resten och att du nog kommer att må bättre istället.
    Men jag förstår verkligen vad du menar, jag brukade vara precis likadan och jag gillar att vara det, jag trivs bäst med att hålla igång, men till slut så hamnade jag på sjukhus några dagar för övervakning och då blev det inget gjort. Gjorde inte jättestor skillnad efteråt, men jag lärde mig att tolka kroppens signaler lite tidigare för att lugna ner mig lite.

    Se det inte som en svaghet i att du skjuter upp det, se det som en styrka i att du insåg det i tid.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.