Specialförlossningen – 26+1

Vid halv två vaknade jag dock av att det fullkomligt forsade ut vatten! Hämtade genast pappret med numret till Specialförlossningen på Östra Sjukhuset och ringde dem. Fick väckt min man som ringde sin mamma och bad henne komma och sova hos oss så att någon fanns hos Tindra, och så åkte vi in till sjukhuset så fort hon kom.

Mina enda tankar var att det nu var kört, att bebisen skulle dö. Detta på grund av att en bekant någon dag tidigare, drabbats av för tidig vattenavgång och deras bebis klarade sig tyvärr inte.

Vi fick parkerat utanför sjukhuset och i hissen på väg upp rann det ut ännu mer vatten. Så när jag kom i på specialförlossningen var det blött ner till knäna.

En mycket trevlig barnmorska fick kopplat upp mig på CTG och bebisens hjärta slår. Hon fick tagit min puls och ett stick i fingret för att kolla eventuell infektion. Eftersom det inte var någon tvekan om att det var vattnet som gått, fick jag gå in i ett annat rum och träffa en läkare som först kollade med ultraljud hur bebisen låg, hur stor den var och hur mycket vatten som fanns kvar.

Jag började slappna av då läkaren berättade att bebisen hade det bra inne i magen, hjärtat slog som det skulle, och det hade bildats en del nytt fostervatten. Hon mätte och kollade runt en stund och sa sedan att bebisen var lite större än ”normalt” för att vara i vecka 26+1, så det var jättebra.

Sedan blev det vaginalt ultraljud för att se hur livmodertappen såg ut. Som tur var, var den stängd men med någon förändring, vilket gjorde dem lite oroliga. De gav mig värkhämmande medel för att försöka förhindra att bebisen tittade ut redan samma dag och berättade att de ville hinna ge två omgångar med kortison för att öka lungmognaden hos bebisen, innan den kom ut. De ville helst ge dem med 24 timmars mellanrum, men jag fick veta att det gick att få dem tätare om förlossningen startade på allvar.

Efter att ha fått första kortisinsprutan blev jag inlagd på ett förlossningsrum och de ställde även upp en säng bredvid så att min man Rickard kunde sova över också. Vi kom inte in på förlossningsrummet förrän vid fyra på natten, så det blev inte mycket sömn alls, men som tur var så valde bebisen att stanna inne i magen den natten 🙂

En reaktion på ”Specialförlossningen – 26+1

  1. Vilken tuff graviditet med Tristan vilka kämpar ni är!
    Walther är ju också prematur, men han är född i vecka 36+0! Så det är lite gränsfall, men det började också med vattenavgång 33 1/2 innan han kom ut! För mig va det ingen tvekan om att han skulle födas just då, han va ju typ färdigutvecklad, men tuuuusen tankar for ändå i skallen eftersom det trots allt var prematur! Men han va stark och mådde rätt fint så vi åkte hem efter 4 dagar, enda som inte funkade var maten, han hade mycket svårt med amningen och även med att hitta rätt napp till nappflaskan så första veckan koppmatades han! Men det har läkare nu efterhand funderat över om det faktiskt har med hans autism att göra att han inte fixade att ammas! Men han är en go och glad kille, trots sitt funktionshinder!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.