Söndagens sjukhusvistelse

Det var en jobbig natt… Tristan vaknade vid två på natten och grät i princip oupphörligen fram till att han somnade klockan tre på eftermiddagen…. Jag förstod senare att han grät så mycket för att han hade ont i munnen, han hade fått svamp igen… Frågade läkaren hur det kunde komma sig och det berodde på kortisoninhalationerna vilket tydligen har svamp i munnen som bieffekt…

Jag påtalade för sköterskorna och läkarna flera gånger att adrenalinet inte hjälpte och tillslut slutade de försöka med det. De började då med ventolin istället men jag sa redan från början att det aldrig hjälpt tidigare och att atrovent är det enda som hjälper nu. Svaret, vilket jag fick rätt många gånger eftersom jag var rätt enveten.., var att man bara får ge atrovent 3 ggr per dygn.

Jag berättade att vi varit inne i tisdags, om lungläkaren som aldrig ringt upp och att jag ville ha en nebilusator med oss hem. De sa att eftersom det var helg var det lite svårt att få tag i någon på lungmottagningen men läkaren på avd 325 lovade att ringa Philip (lungläkaren) direkt på måndag morgon.

Tristan klarade sig utan syrgas ett par timmar på dagen men behövde det igen framåt kvällen och hela natten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.