Slottskogen

Efter att vi ätit lunch här hemma åkte jag och barnen bort till slottskogen. Vi började med att gå upp till barnens zoo, hjälp vilken hemsk backe när man har barnvagn…


Barnen tyckte att det var roligt att klappa djuren och att sprätta omkring inne på barnens zoo:




Vid 12:30 gick vi upp till ponnyridningen som vi visste skulle ha lunchstängt mellan 13 och 13:30. Det var väldigt många i kö och de hade stängt så att inte fler skulle kunna ställa sig i kön. 

Vi gick då istället ner till sälarna och efter det gick vi och köpte vegetarisk korv. Vid 13:15 var vi uppe vid ponnyridningen igen och ställde oss i den lååånga kön som blivit. När kvinnan som var ansvarig för ponnyridningen kom så meddelade hon att de var ont om folk och att det enbart var hon som gick runt med en häst och att det därför skulle ta låång tid. Vi bestämde oss ändå för att stå kvar och en timme senare var det Tindras tur! Jag kunde inte stå med vagnen i kön och Tindra var väldigt duktig som stod själv i kön en hel timme. Jag stod precis utanför själva kön med vagnen så att jag ändå hade uppsikt över henne. Tristan var trött och jag var tacksam över att han lätt somnade i vagnen då jag inte hade möjlighet att gå någon längre sträcka med honom för att få honom att sova. 

En snäll pappa stod med sin dotter bakom Tindra och hjälpte henne med att välja hjälm och sätta den rätt. Jag misstänkte att en del undrade vad sjutton jag gjorde där, själv med två barn och då inte hade någon möjlighet att hjälpa dottern som skulle rida. När det blev Tindras tur och jag hjälpt henne upp på hästen så hoppade jag över ”kanten” för att komma ner till ridpåret. Frågade strax innan om pappan med dottern bakom bara ville hålla ett öga på vagnen (med sovande Tristan i). Inte för att jag var orolig för att han skulle vakna, vaknar han så klarar han av att ligga där och gnälla de få minutrar som det tar för hästen att gå runt spåret, utan jag var mer orolig för att någon psyksjuk skulle komma fram och få för sig att ta med vagnen! Fick såklart en kommentar när jag hoppade ner men den rörde huruvida jag skulle kunna gå i ridspåret med mina skor… Det enda jag undrar är; varför bryr sig folk?

Och som svar på en eventuell fråga kan jag redan nu skriva att Tindra hade klarat av att rida själv, med andra ord hade jag kunnat stå kvar vid vagnen, men jag gjorde bedömningen att vagnen stod kvar såpass tryggt med pappans uppsyn att jag kunde gå med Tindra runt medan hon red. 


En reaktion på ”Slottskogen

  1. Tyvärr blev klänningen inte alls bra på bild men håller med dig, den är lite för ”balig”. Men nu tror jag minsann att jag hittat en annan på Nelly 🙂

    Tindra kommer nog bli en riktig ridtjej! Ser ut att trivas väldigt bra på hästen 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.