Skilsmässa

Att man ska sätta på syrgasmasken på sig själv innan man hjälper andra vid eventuellt nödläge ombord på ett flygplan känner troligtvis de flesta till, men många missar att tankesättet kan användas även i vardagssituationer. Att göra saker man blir glad av och mår bra av hjälper inte bara dig själv utan även din omgivning, då detta ger dig ork och positiv energi som behövs för att ta hand om familjen, jobbet och hemmet.

Jag har skyllt på att jag inte har tid för diverse saker; såsom att träna, umgås med vänner, baka bröd och bakverk, laga mat från grunden – saker som egentligen får mig att må bra. Men jag har den senaste tiden insett att det handlar om att prioritera. Och jag har prioriterat fel… Jag och Rickard har prioriterat fel, vi har prioriterat materiella ting när vi borde ha prioriterat oss själva…

Jag träffade min drömpartner tidigt, vi gifte oss och skaffade barn. Vi jobbade medan vi studerade, studerade medan vi var föräldralediga och har hunnit med otroligt mycket under våra närmare 11 år tillsammans. Under närmare fyra års tid drev vi eget företag, vid sidan om allt annat vi tagit oss för. Vi har under årens lopp köpt ett antal nyproducerade bostadsrätter och nu senast byggde vi hus. Vi har haft samma värderingar, samma tankar kring ekonomi och kring framtiden.

Vi har i många fall varit varandras motsatser och vi har utvecklat varandra. Jag som person är otroligt rastlös och vill hitta på saker hela tiden, helst under dygnets alla timmar och gärna flera saker samtidigt. Rickard däremot är lugn som en filbunke. Han har lugnat mig och jag drivit på honom – allt i en positiv anda.

Bilolyckan jag var med om 2008 gav mig perspektiv och respekt för livet. Som om det inte vore nog med att jag är rastlös så är jag även fruktansvärt envis. När jag väl blev förflyttad från intensiven till vanlig vårdavdelning så ville jag bara hem. Lättare sagt än gjort då jag inte kunde gå,.. Jag duschades till och med liggandes till en början. Jag minns hur jag tjatade om att få testa att gå, jag ville bara därifrån, jag ville hem. Efter mycket tjat lyckades jag tillslut få mig själv utskriven, men med löftet att komma på kontroll varje dag.

Efter en jobbig period med mycket morfin, rehabilitering, rättegång och än mer envishet så åkte vi på en resa till Egypten, för att komma bort ett litet slag. Under denna resa blev jag gravid. Det var inte planerat men ack så välkommet.

Jag minns graviditeten och förlossningen av dottern som underbara – trots smärtor från bäckenet där bilolyckan orsakat flera frakturer. Jag minns det som om det vore igår, när jag efter kejsarsnittet ville upp och gå. Jag var rastlös, men fick snällt vänta ytterligare ett par timmar innan jag fick resa mig upp. Dagen efter ville jag, rastlös och envis, inte vara kvar på sjukhuset längre. Eftersom jag fött i Varberg var det en bit hem till Kärna och då vi ändå skulle behövt åka tillbaka dagen efter för sedvanlig läkarkontroll så bestämde vi oss för ta oss till varbergs turistinformation för att se om det fanns någon lägenhet att hyra. Promenaden till och från bilen samt från turistinformationen till lägenheten var minst sagt smärtsam men viljan att komma från sjukhuset starkare.

Graviditeten med sonen däremot var påfrestande då vattnet gick redan i vecka 26. De sex veckorna på sjukhuset där jag till en början knappt fick röra en fena var jobbiga. Envis som jag är fick jag till slut igenom att få åka hem ett par timmar då och då. Bara ett par dagar innan förlossningen minns jag att läkaren skrattade åt mig och sa att de lika gärna kunde skriva ut mig, för jag var ju mer hemma än där. Efter en mycket långdragen och fruktansvärt jobbig förlossning trodde jag att jag äntligen skulle få andas ut, men barnmorskan var rätt trött på att allt tagit sådan tid och drog ut moderkakan innan den lossnat helt – vilket resulterade i att jag behövde opereras efteråt. Vår fina och friska son hade klarat sig fint, men fick tyvärr RS-virus tidigt och det första året med otaliga sjukhusvistelser var hemskt.

Jobbiga småbarnsår skriver nog de flesta föräldrar under på att de haft, och jag var i tron att allt skulle bli bättre, att allt skulle bli lättare, men istället för att prata om jobbiga upplevelser och de problem som uppkom så gömde jag dem – i tron att det skulle lösa sig självt om jag bara gav det tid. Såhär i efterhand inser jag att det var ett misstag, då jag inte gav oss förutsättningar för att kunna lösa problemen.

Mitt i vardagslivet missade jag och Rickard att ta hand om vår relation,.. I en stressig småbarnsvardag glömde vi av att det krävs hårt arbete och engagemang för att utveckla och behålla den långsiktiga kärleken.

När denna insikt väl nådde oss kan man tycka att det inte borde varit svårare än att börja jobba, börja prioritera rätt och göra förändringar. Och det var precis vad Rickard ville. Det tålamod och den styrka han uppvisat under minst sagt krävande månader är häpnadsväckande. Jag kan inte klandra honom för att inte ha försökt.

Men denna gång valde jag inte det logiska alternativet. Jag valde ett oskrivet kort framför ett säkert och tryggt. Jag valde att inte stanna kvar för att kämpa. Jag valde en stormig nyförälskelse. Jag prioriterade mig själv framför vår familj och jag hoppas denna gång att jag prioriterat rätt.

23 reaktioner på ”Skilsmässa

  1. Fantastiskt vackert skrivet ❤
    Jag önskar dig all lycka med allt som kommer.
    Ditt val och ditt liv. Man lever bara en gång ❤
    Kram Ewa / tjejmorsan

    1. Det är sorgligt helt klart och Rickard är en underbar person. Vi har haft fantastiska år tillsammans och utvecklat varandra på många plan. Dessutom har vi två underbara barn ihop. Jag ångrar inte för en sekund alla år med honom, även om vi nu i efterhand insett att vi borde gjort en del annorlunda.

      Allt blir dock inte som man tänkt sig, men trots beslutet som tagits så har han alltid en speciell plats i mitt hjärta.

  2. Stor kram till dig, fina, Goa Desirée!

    Känner till viss del igen mig i det du skriver, vi borde ochså bli bättre på att prioritera varann som par, känns ibland man lever i det berömda ekorrhjulet med vardag och med allt vad det innefattar med barn, skola, fritidsaktiviteter etc.

    Önskar dig allt gott!
    Stor Kram

    1. Tack Anna. Barnen i sig innebär ett heltidsarbete så det är inte konstigt att man glömmer av såväl sig själv som sin partner.

      Jag känner att jag lärt mig massor av detta och vet förhoppningsvis hur jag ska göra för att undvika samma fälla igen.

      Kramar

  3. Så bra och ärligt. Älskar din text och det kändes som jag känner dig mer på djupet. Tack!

    12 år med min sambo och känner igen det du skriver så väl, att vi inte tar hand om varandra tillräcklig. Ibland känns det som att vi (i alla fall jag) glömmer hur vi ska hitta tillbaka till de första åren tillsammans. Jag är påhittig men han är lugn och mest rädd att göra fel (oftast) så det har sällan varit något initiativ från hans sida. Nu är barnen i centrum och allt vi gör kretsar kring dem. Jag har typ noll egentid.

    Hur ska vi prioritera varandra när vi kan inte ens hitta tid att prioritera oss själva?

    Lycka till med allt och grattis till nya kärleken! Njut! Kram!

    1. Tack för din fina kommentar Siranee.

      Nej, visst är det svårt i en vardag som oftast innebär en hel del stress. Jag har såhär i efterhand dock insett hur vi hade kunnat göra för att prioritera annorlunda. Det är inte stora äventyr med hotellnatt som behöver komma till, det kan räcka med en kväll där man ägnar tid åt varandra, visar att man finns. Tvätten kanske kan vänta ytterligare en dag, telefonerna kanske kan läggas undan efter 18, kanske kan matkasse eller hemstäd hjälpa.

      Kram

  4. Du skriver så bra. Lätt att leva sig in i ditt liv… ❤ Om inte mamma mår bra så mår inte familjen bra. Det är ett faktum. Ta hand om dig nu – du fixar allt du bestämmer dig för!

    Varmaste tankar och kramar till dig och familjen vännen!

  5. Oerhört bra skrivet och ni båda verkar ha fattat ett ytterst moget beslut. Hoppas att allt löser dig smidigt för er.
    Lycka till med nyförälskelsen oxå!
    Många kramar till er.

  6. Stor kram till dig! Så ärligt och fint skrivet. Vet precis vad du går genom, trots att jag inte var gift men vi hade ju barn.

    Trodde faktiskt aldrig jag skulle träffa en man att falla för igen, kysste många grodor på vägen, men idag är jag lyckligt förlovad med mannen jag träffade på min bästa väns bröllop, vi har flyttat ihop till radhus och väntar en liten bebis till sommaren♡ mkt kan ske som man inte var förberedd på! Stor kram

    1. Tack.
      Så glad jag blir över att läsa om din solskenshistoria. Och så mysigt med en liten bebis. Kramar i massor

  7. Så fint skrivet och som Emelie skriver, ärligt.
    Du är så driven som person så jag kan inte se annat än att detta kommer bli bra. Förhoppningsvis för alla inblandade men speciellt för dig. 🙂

    Du vet vart jag finns om du behöver gråta, skratta, dricka vin eller kramas. <3

    Kram

  8. Åh Desirée! Vilket ärligt inlägg. Och jag som lösare vet knappt vad man ska skriva… MenA Det är ju så klart aldrig kul att läsa om en separation eller skilsmässa, men det är heller inte roligt att vara olyckligt gift. Hoppas det går bra med barnen och att ni fortsätter vara överens och går sams ur det här.

    Kram

    1. Skilsmässan är helt klart påfrestande, jobbigare än jag någonsin kunnat drömma om. Barnen är såklart påverkade men det verkar ändå som att de tar det bättre än förväntat.
      Även jag hoppas att vi kan fortsätta vara överrens och föra en dialog, för barnens bästa.
      Kramar I massor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.