Sjukhusvistelse på grund av andningssvårigheter – 7 september

7 september:
Han sov bra även den natten. Fick adrenalin på morgonen direkt när han vaknade, åt en rejäl frukost (2 portioner gröt och 1 burk fruktpure) och somnade sedan om.

Läkarna kom in på morgonen men då sov Tristan och de ville komma tillbaka senare eftersom de nu visste att han inte var påverkad av andningen när han sov. Det kändes ju dock rätt värdelöst eftersom han lika gärna kunde sova när de kom senare också…

När läkaren kom andra gången den dagen var Tristan vaken och han var väldigt ansträngd av sin andning. Han hade inte lika mycket indragningar med andades ansträngt och det lät en massa om honom.

De ville göra en röntgen på lungorna för att se så de inte var missbildade på något sätt men jag sa att han redan röntgat dem och bad dem kolla de röntgenbilderna. Det gjorde de och som tur var behövde han inte röntgas igen.

Läkaren och jag pratade en del och hon gillade inte att han sover så mycket som han gör. Hon menade på att han gör det för att han inte orkar vara vaken eftersom det tar så mycket kraft från honom att andas. Det är också därför som han inte utvecklats ”normalt”, med tanke på att ligga på mage och lyfta huvudet och så vidare. Hon tyckte även att han var sämre än dagen innan..

Hon sa också att vi inte skulle få åka hem den dagen heller, att hon ville att han skulle bli riktigt bra i lungorna innan vi fick åka hem. Då kändes det som att vi skulle få vara där länge till eftersom han faktiskt inte varit bra sedan 26 april – då han fick RS-viruset.

Jag fick Tristan i alla fall att vara vaken längre stunder och han lyckades till och med vara vaken mellan två maatintag – det vill säga 3 timmar – nytt rekord. Han åt väldigt bra hela dagen. Så det kändes skönt i alla fall.

På kvällen kom Rickard med skolböckerna som kommit tidigare under dagen, hade med datorn och en massa kläder och grejjer. När jag duschat, varit på pressbyrån och handlat chips och dricka, satt på datorn och slagit upp boken så insåg jag att han glömt internet…. typiskt!

En kort stund därefter kom det in ett par med sin son på rummet… sonen skrek och föräldrarna var inte särskilt respektfulla de heller… de såg ju trots allt att jag satt med en bok och markerade med markeringspennor… men nä, de tillämpade metoden att låta barnet skrika tills han somnade…

Så det blev bara 7 sidor lästa … Somnade tidigt istället 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.