Sjukhusvistelse på grund av andningssvårigheter – 6 september

6 september:
Natten till i tisdags gick bra, han behövde inte inhalera på hela fyra timmar. Tyvärr så gick det utför så fort han vaknade och han blev snabbt sämre. De gav honom ventolin istället för adrenalin och lyssnade på honom titt som tätt.

Under dagen blev han bättre. Syremättnaden låg stabilt hela tiden, men han påverkades fortfarande väldigt mycket av den ansträngda andningen.

Framåt eftermiddagen kom läkarna in och sa att vi skulle få åka hem lite senare under dagen. Vad de då inte kommit underfund med var att Tristan andades jättebra varje gång han sov, och blev snabbt sämre när han vaknat. Och eftersom han var så påverkad så sov han väldigt mycket, vilket i princip innebar att han sov varje gång de kom för att lyssna på honom.

Rickard och Tindra kom till sjukhuset efter att Tindra slutat förskolan och vi var inställda på att få åka hem…

Men så kom läkaren in för att lyssna en sista gång och då hade Tristan precis vaknat. Han blev snabbt sämre i andningen igen och behövde både adrenalin och ventolin för att bli lite bättre.

Så det blev ingen hemfärd…

Jag beställde in en pizza, utsvulten som jag var och Tristan satt fint i barnmatstolen bredvid och var glad 🙂
Tyvärr var pizzan inte alls god…

I vilket fall så fortsatte han få adrenalin och ventolin varvat och lät inget när han sov, men desto mer så fort han vaknat…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.