Nacksmärta, Lindholmenstafetten & kass After Run

Den senaste tiden har värken i nacken varit värre. Jag känner alltid av den men jag har sedan några månader tillbaka haft svårare att vrida nacken och smärtan har varit mer intensiv. 

När jag idag sprang Lindholmenstafetten svartnade det för ögonen av smärta efter drygt 1 kilometer. Stannade direkt och kunde parera så att jag inte föll ihop. Gick sedan tills det var cirka hundra meter kvar till mål  och kände då att det passade sig bäst att springa i mål, så det gjorde jag. 

Smärtan i nacken var dock så kraftig och jag trodde att jag skulle spy. Efter att ha suttit ner i några minuter lättade yrseln och jag kände mig bättre.

Misstänker att den ökade smärtan kommer från när jag halkade när vi besteg Galdhöpiggen, men kan inte säga säkert.

Jag har då aldrig varit någon snabb eller uthållig löpare men att tvingas sluta springa för att värken i nacken blir för stor istället för att orken tar slut, det känns inte roligt alls.

Blev rätt irriterad när det sedan visade sig att de inte hade någon vegetarisk mat, trots att det var beställt. Och på After Run som skulle fortsätta på Radison Blue Riverside fanns inte en enda löpare, men det var ju inte så konstigt för personalen var allt annat än serviceminded. 

Nåja, jag hade i alla fall fantastiska lagmedlemmar och vi slutade på plats 21 av de 51 lag som körde mixat kvinnor och män i samma lag. Vi vann dessutom över våra största motståndare, men de var sannerligen inte långt efter. Nedan alla på samma bild, de till vänster i laget Scrambled Legs och vi till höger Run Fast or Die Trying.

20160907_185803

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.