Mitt problem…

…är att jag ”måste” göra något hela tiden. Jag tycker det är oerhört tråkigt om jag en morgon vaknar och vet att jag inte har något inplanerat på hela dagen…

Rickard poängterade detta flera år innan vi fick barn och tyckte att vi kunde väl vara hemma och bara slappa. Men det var inget som intresserade mig.

Nu när jag har barn är jag på samma sätt, jag vill varje dag göra något även om det inte är något stort. Och egentligen är det inte ett problem i sig,.. Mina barn kan leka själv en stund medan jag bakar bullar eller liknande. För att förtydliga mig så menar jag då inte under alla de timmar det tar att baka kanelbullar, utan under den tid det tar att göra i ordning smeten, sedan är jag med dem, men de kan sedan leka själva medan jag kavlar ut degen och så vidare.
Och allt behöver inte vara för min egen skull, utan det kan vara att en dag åka till lek och bus landet, en annan till 4H-gården och en tredje att gå till olika lekplatser här hemma. Så ”att göra något” behöver inte vara något stort, behöver inte ta hela dagen, men det är ändå något, istället för att vara hemma, innanför lägenhetens väggar, en hel dag.

Problemet ligger i när jag får besök av vänner som inte har barn själva. Tindra vill gärna leka/prata med den som kommit på besök, och jag ser inget fel i det. Den som kommer hit vet att jag har två barn och borde förstå att personen i fråga inte kan ägnas uppmärksamhet till 100%.
Själv har jag inte ro till att bara sitta stilla i flera timmar så jag gör saker samtidigt som jag pratar med den som är på besök. Givetvis kan jag sätta mig ner emellanåt och ta det lugnt men att sitta i soffan en hel timme är inget som jag tycker är givande…
För att förtydliga kan jag skriva att jag innan jag skaffade barn inte gillade att sitta stilla heller, men då blev det att jag och personen exempelvis bakade ihop eller liknande.

Men, till problemet, det blir då ofta så att den som kommit på besök blir indragen i Tindras rum och Tindra vill att de ska leka med henne (i alla fall om hon känner personen väl). Givetvis inte för att jag ber denne om det, men för att Tindra vill det. Medan jag matar Tristan, byter blöja på Tristan, nattar Tristan etc så passar Tindra på att leka med den som är på besök och jag har då passat på att göra ännu en sak, eftersom jag vet att någon tar hand om Tindra under tiden.

När jag är klar med det jag gjort så brukar jag gå in i Tindras rum och sätta mig där med både Tindra och Tristan och den som är på besök, för att barnen ska få leka samtidigt som jag kan umgås/prata med den som är på besök.

Men när jag går ut därifrån, exempelvis för att ge Tristan mat så får jag dåligt samvete och försöker då få Tindra att komma ut hit så att hon kan leka där jag befinner mig och det fungerar oftast bra. Men det blir ju ändå så att Tindra vill att personen som är här ska sitta med henne. Tar jag fram pennor och papper och lägger på köksbordet så sätter sig Tindra där men hon vill gärna att personen som är här ska sätta sig vid köksbordet också och kanske måla en katt eller liknande.

Ett annat exempel är att vi sätter oss i soffan allihop för att fika och Tindra vill då gärna sitta bredvid den som är på besök…

Jag har insett att det blir som så att jag ger personen som är på besök lite ansvar över Tindra och jag förstår om vissa tycker att det är jobbigt.  Jag har förstått att vissa som jag umgås med inte förväntat sig att Tindra och Tristan ska ”ta så stor plats”, de kanske förväntat sig att få umgås med bara med mig eller att barnen skulle leka helt själva så att vi kunde suttit i soffan i lugn och ro, men så slapp är inte min vardag.

Inser att hela inlägget inte hör ihop och är lite tankspritt, men de två saker jag kommit fram till är att:
1: jag behöver lära mig att ta det lugnt, hemmet kan inte se perfekt ut hela tiden, jag behöver inte städa direkt efter varje lek som lekts…
2: jag måste få de som vill komma på besök att förstå att det inte blir 100% tid med MIG, utan det blir med mig och mina barn

2 reaktioner på ”Mitt problem…

  1. Om jag får tala för min egna del så tycker jag att det är hemskt trevligt att bara få sitta att tala med dig rakt upp och ner på ett cafe eller liknande. Dock har jag aldrig några förväntningar kring om du ska ha med dig barnen eller inte. Därför upplever jag att mötet blir lika givande, oavsett om jag får spendera mer tid med dina barn än med dig. Dina barn är väl helt enkelt en del av den du är idag.
    Sedan hade det för all del varit väldigt intressant och se om du faktiskt kan sitta still en sekund utan att göra något. Sådan dotter, sådan mor…

    /Anders

  2. jag förstår din känsla med det där att man inte kan få en småbarnsförälder för sig själv 😛 Kommer man på besök här så får man räkna med att det blir lek med Tove med.. Och det har nog de vänner jag har kvar här i Gbg förstått.. 🙂

    det där med städning har jag inget tips på.. Förutom när det gäller barnens rum. Låt de leka. Utan att du går och plockar. städa på kvällen och få det som en kvällsrutin för barnen att plocka undan det de har lekt med på dagen.
    jag tycker det fungerar bra här hemma.. det blir lixom en del i nervarvandet inför natten.. + att barnen lär sig även att städa undan det de har lekt med.. så det är fint när de vaknar..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.