Magnifik vandring över Besseggen

Vilket äventyr vi varit på! Äventyret började i tisdags efter att vi lämnat av barnen hos deras farmor. Strax efter 19 påbörjade jag och maken vår resa och vid 03 parkerade vi vid Gjendeosen i Jotunheimen Nationalpark för att få ett par timmars sömn. 

IMG_6343

Vi tänkte ta båten 09:30 men eftersom vi vaknade närmare två timmar innan klockan ringde såg vi vår möjlighet i att komma iväg med en tidigare båt. Eftersom det var så otroligt många som stod i kö till båten som skulle gå 07:45 och de 100 platserna på båten snabbt blev fyllda så började man strax efter att båten gått dela ut nummerlappar. Platserna till nästa båt fylldes tyvärr innan det blev vår tur men vi fick plats på båten som skulle gå 09:30. Jösses vilket tryck!! Det kom mer och mer folk och platserna till båten som skulle gå 10:30 blev även de snabbt fyllda. Det var med andra ord tur att vi vaknade såpass tidigt så att vi kunde ställa oss i kö och på så sätt komma med på båten som vi tänkt ta från början, även om det tyvärr innebar två timmars väntan. 

Båtturen över till Memurubu var blåsig men med en fantastisk vy och jag blev direkt förälskad i det klara och alldeles turkosa vattnet.

IMG_6352 IMG_6359

När vi kommit iland började vi den nästan 18 kilometer långa vandringen. Stigningen började direkt, solen låg på och vi blev såväl andfådda som otroligt varma.

Efter någon kilometer flackade stigen ut och utsikten över Gjende omringad av vackra berg med snöklädda toppar tornade upp sig. Magnifikt!

IMG_6367 IMG_6369
IMG_6372

Efter en liten paus med påfyllning av energi fortsatte vi vandringen och snart tornade den beryktade kammen upp sig och även det safirblå Bessvattnet. 

IMG_6377 IMG_6381 IMG_6386

Maken tittade inte särskilt uppskattande på mig när han såg den smala branten vi skulle uppför och tyckte att jag marknadsfört vandringen lite väl optimistiskt men var heller inte sugen på att vandra tillbaka samma väg vi kom ifrån.  Så där och då började den tuffa biten av bestigningen, uppför själva kammen!

IMG_6389

Det såg betydligt smalare ut på håll men även om vandringen, som emellanåt övergick i klättring på alla fyra, var krävande så kände jag mig inte orolig för att falla ner. Det var inte fullt så smalt som det såg ut på håll, men nämnas bör ändock att när det kom någon från motsatt riktning så fick man samarbeta för att bägge parter skulle kunna fortsätta sin vandring. 

IMG_6397
Halvvägs upp blev det kö så vi vilade lite och passade på att ta foton.

IMG_6391
Det lönade sig helt klart att kämpa sig upp för kammen. Utsikten var helt otrolig!

IMG_6400 IMG_6403

Dock var inte toppen av kammen vandringens högsta punkt utan vi fick gå ner en bit och sedan upp ännu en gång för att komma till toppen av Veslefjellet, 1743 m.ö.h.

Därefter tog det roliga med vandringen slut ansåg jag. Det var bara en lång väg, först relativt plan och sedan brant nedför. Både jag och maken hade otroligt ont i fötterna och ångrade valet av skor! Eftersom vi ville gå in de nya högre vandringskängorna ordentligt valde vi dem, men jag som fick ont på vaderna där skorna slutade redan på vägen från bilen ner till båten skulle såklart ha bytt till mina bekväma låga hikingskor med otroligt bra grepp. Makens ena hälsena gav sig till känna igen och bägge två var rejält trötta på att gå och det kändes som att vandringen aldrig tog slut. 

Dessutom blev vädret sämre, det blåste mer och både jacka och luva togs på. Men när man är ute på tur kan man inte vara sur!

IMG_6404

Speciellt inte med sådan otroligt vacker omgivning.

IMG_6405

Vandringen nedför var som bekant kämpig och det värkte i knäna. Den vackra utsikten upphörde dock inte och på nedan bild ser man en del av biten vi färdats.

IMG_6408

Trots vita tår, ömmande fötter, värkande ben och trötta kroppar ångrar jag inte en sekund att vi gick på denna fantastiska vandring (ångrar enbart val av skor!). Sju timmar tog det totalt, exklusive 20 minuters båtfärd men inklusive såväl lunch som många andra pauser.

Jag är dock tacksam över att vi valde att åka själva, utan barn, för jag hade inte velat att barnen skulle förknippa sina härliga minnen av vandringen i Idre Fjäll med en sådan ansträngande och uttömmande vandring som detta. Sonen är ju trots allt bara fem och dotter snart sju år. Men jag kan glatt medge att det var avundsjuka barn som tittade igenom alla bilder vi tagit. Dottern till och med lite sur över att vi inte tagit med henne.

Nedan en film på oss svettiga och trötta vandrare där vi bjuder en hel del på oss själva *ler* 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.