Jobbig natt men nu hemma på permission!

Natten var riktigt jobbig! Vid halv elva igår kväll började Tristan låta mycket igen och hade indragningar, jag ringde därför på klockan och en sköterska kom in och sa direkt att ”oj vad han låter, han måste inhalera”. Jag sa att det var därför jag ringt på klockan och att jag ville att han skulle få ren atrovent eftersom jag tycker det hjälper bättre än atrovent+ventoline. Hon skulle hämta jourläkaren som skulle få lyssna på honom och sedan bestämma. Efter en timme somnade jag förmodligen…

Vaknade väldigt många gånger under natten, främst på grund av flickan mitt emot som förmodligen hade mardrömmar eftersom hon en gång i kvarten skrek och grät.

Vid halv fem ringde jag på klockan och sa att han lät igen (i tron att han fått atrovent av jourläkaren). Kollar i hans papper på rummet och ser att han inte fått något alls från 19:15… Är irriterad när sköterskan kommer och säger att han måste inhalera genast, vilket även de märkte då han inte syresatte sig särskilt bra (något han gjort innan..). Så då fick han ren atrovent och vi somnade båda om efter en stund.

På morgonen, lite halvirriterad som jag var, såg jag även att det inte stod uppskrivet att han fått bactrim (antbiotika), det som sköterskan igår på kvällen sagt att han skulle på mitt i natten. Ännu mer irriterad ringer jag på klockan och uttrycker min frustration för sköterskan som kommer. Han blir först ställd men säger sedan ”ja, men då får han bactrim 3 gånger idag istället”…. Och när jag pratade om det med att läkaren förmodligen inte kommit inatt så säger han att ”jo, hon kom men han sov så gott då så de tyckte inte det  var värt att väcka honom”… Kan ju meddela att jag blev ännu mer irriterad då!

Säger att jag vill att han ska få inhalera innan han får frukost så han slipper spy upp frukosten, men får till svar att ”det var ju bara 4 timmar sedan han fick atrovent, det är för tidigt att ge honom det igen, han kan få adrenalin istället”. Jag säger att lungläkaren sagt att han kan få det som maximalt 8 gånger per dygn, vilket är var tredje timme så det är ingen fara. Men nä, han fick adrenalin… som inte hjälpte… så han fick det igen efter en halvtimme… hjälpte inte då heller… ”konstigt” tyckte den manliga sköterskan…

Vid halv tio hade vi i alla fall tid på lungmottagningen, men fick tyvärr bara träffa en sköterska där som bara gjorde som hon blivit tillsagd och kunde inte hjälpa mig med medicineringen på något sätt. Men hon tog en massa blodprover som ska skickas till lab och vi får om en vecka svar på om han är allergisk mot något. Hon gav oss även den maskin vi ska få låna, skrev recept på den nya vi ska hämta på apoteket när den kommer och visade hur den fungerar.

Frustrerad gick jag tillbaka med Tristan till avdelningen och möttes av ”oj vad han låter, han måste inhalera”. Men det blev adrenalin igen. Jag kände att jag inte orkade protestera, tänkte ändå åka hem efteråt för att testa apparaten hemma och se så att det fungerar och så att han i alla fall inte blir sämre.

Vid halv två var vi hemma och det var bara nu sista gången innan han la sig som det var jobbigt att inhalera, han skrek och var trött och ville inte sitta upp. Så nu håller jag verkligen tummarna för att han låter mindre imorgon och för att han blir bra snart!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.