Jag skäms inte

Har de senaste dagarna läst en hel del inlägg om inskolning, förskolestart & fritids. Många lämnar olyckliga barn och jag är så tacksam och glad över att våra barn tycker att det är roligt med förskolan och skolan.

Jag har ju tidigare skrivit om vardagsstress och livspusslet och när jag idag läste ett blogginlägg om att strunta i charten och istället ge barnen tiden, kände jag att jag behövde skriva ett nytt inlägg, ett inlägg riktat till alla som liksom jag tycker om att jobba, som älskar att utvecklas och som inte skäms över att barnen går på förskola. Men vänligen notera att jag inte på något sätt menar att jag tycker att det är fel att vara hemma med sitt/sina barn, jag tycker istället att det är bra att vi är olika individer som värdesätter olika saker. Om alla gjort och tänkt på samma sätt hade inte utvecklingen gått framåt!

Skribenten gör en uträkning och konstaterar i sitt exempel att barnen umgås fler timmar med förskolepedagogerna än med sina föräldrar (sovtid hemma räknas bort). Hon skriver även om de många måstena som ingår i vardagen; påklädning, frukost, middag och så vidare och menar på att det inte är många minuter under vardagarna som barnen får full uppmärksamhet från sina föräldrar.

Vår dotter har ju skolplikt så där finns inget att diskutera men sonen har ju ännu inte kommit upp i den åldern – så där finns den fysiska möjligheten att vara hemma.

Men jag älskar att jobba och utvecklas. Visst finns det dagar då jag inte vill gå till jobbet, dagar då jag hellre vill ligga under det varma täcket – men de dagarna är förhållandevis få till antalet. Även min man tycker att det är roligt att gå till jobbet. Och jag känner att om jag varit hemma heltid så hade jag inte varit lycklig och en olycklig förälder hade inte varit optimalt för mina barn heller.

Jag är stressad för att få vardagarna att gå ihop – det kan jag vara ärlig med, och vill finna lösningar för att underlätta vardagen – men det är lösningar såsom robotdammsugare och matkasse jag är ute efter – för att slippa behöva lägga min dyrbara tid på att dammsuga, när jag hellre vill umgås med barnen.

Sedan kan man in i absurdum diskutera vad som är viktigast: att barnen får vara hemma med en förälder eller att föräldern får sina behov tillgodosedda – men personligen ser jag det som att min son utvecklas på förskolan. Vår son går på naturmontessori – vilket innebär att de är ute extremt mycket och när de är inne tillämpas montessoripedagogik.

Det finns en tanke bakom varje liten pryl inne på förskolan och salen är inte fylld med leksaker bara för att barnen ska underhållas. Det finns olika stationer för exempelvis matematik och språk och en avdelning för att utveckla finmotoriken. Barnen lär sig genom lek och detta förespråkar jag starkt.

Gruppen delas i två och den ena är inne samt på gården under förmiddagen medan den andre vistas i skogen, och dagen efter är det tvärtom. Gruppen som tillbringar förmiddagen i skogen lagar ofta mat på spritkök och äter utomhus.

Sonen börjar strax innan 08 och hämtas senast 17 – och visst blir det många timmar, men jag varken ångrar eller skäms för att jag väljer att satsa på min karriär medan sonen får utvecklas på förskolan!

20160820_085913

En reaktion på ”Jag skäms inte

  1. Jättebra skrivet! Självklart ska du inte skämmas för att både och din man satsar på era karriärer! Du har helt rätt i att ni måste se till att även ni är lyckliga. Att bara se till att barnen är lyckliga, glömma bort sig själv gör varken er eller barnen nöjda.
    Självklart utvecklas barnen i förskolan – otroligt mycket.
    Smarta lösningar tror jag är väldigt bra. Ibland kan det nog dessutom vara så att de föräldrar som inte har alla timmar med barnen uppskattar de timmar de har på ett annat vis.

    Men visst är det bra att de olika möjligheterna finns så att vi kan få göra olika och det vi själva väljer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.