Hur mycket otur kan man egentligen ha?

Hela förra veckan var barnen sjuka; feber, snuva, hosta och andningsproblem. En rejäl, långdragen förkylning som gjorde att vi fick ställa in planerna över Kristi Himmelsfärd, jag som planerat att vara ledig på klämdagen för att kunna mysa med min familj fick istället vara hemma med sjuka barn hela veckan.

Jag klarade mig såklart inte från förkylningen, men på mig satte det sig hårdast på rösten. Min röst har låtit allt annat än vacker de senaste dagarna kan jag lova..

Jobbade i måndags,  full med dåligt samvete över att jag inte varit där alls under den förgående veckan. Förskolan var stängd i tisdags och att jag skulle vara hemma då med gjorde inte samvetet lättare direkt. Eller det faktum att de på jobbet, den förgående veckan, haft en otroligt påfrestande arbetsvecka.

Tristan fick feber igen… Gårdagen spenderade jag alltså hemma!

Pratade med chefen igår eftermiddag och sa att imorgon (idag alltså) så skulle minsann maken vara hemma med barnen så då skulle jag garanterat komma.

Igår kväll när jag satt vid datorn och gjorde tyskaprov kände jag plötsligt mig illamående och lite yr. Jag, som vet att jag kan känna mig så när jag är väldigt hungrig, plockade snabbt smörgås och tryckte i mig ett par. Maken frågade om jag ville ha bullar, jag bad om tre men klarade bara av att äta en. 
Kände att jag behövde gå och lägga mig omedelbart,  gjorde det, och efter en stund avtog illamåendet.  

Jag somnade,  vaknade dock upp efter en stund och kände att det var bråttom… För att sammanfatta natten och morgonen så kan man enkelt säga att jag är glad att jag inte åt upp de sista kanelbullarna igår…och att min magsäck nu är helt tom..

Så nu ligger jag här i sängen, med fötterna utanför täcket, och med stängd dörr i förhoppning om att varken barn eller make ska drabbas. Fy vad jag är trött på sjukdom nu!!

3 reaktioner på ”Hur mycket otur kan man egentligen ha?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.