Första skridskoturen

Jag hade läst att hjälmtvång även gällde för föräldrar och packade därför ner en hjälm även till mig. Missade dock den lilla detaljen att man inte fick beträda isen utan skridskor,. Min hjälm fick därför ligga nerpackad i väskan och Tindra, som aldrig tidigare åkt, fick själv gå ut på isen.

Det enda jag kunde tänka de första fem minuterna var att jag såklart skulle ha skridskor med nästa gång och jag nästan stod och väntade på att Tindra skulle bli ledsen och inte vilja åka skridskor mer. Men så fel jag hade! Hon ramlade en hel del, vilket inte är så konstigt när man som femåring ställer sig på ett par skridskor för första gången, och inte heller har en förälder med sig på isen som man kan hålla sig i – men hon ställde sig lika snabbt igen, oberörd och glad!

img1413182473303En ledare delade in alla elever i tre grupper. Ett antal ledare, rätt många faktiskt, anslöt sig till nybörjargruppen. De fick börja med ett par grundläggande övningar, såsom hur man ställer sig upp efter att man ramlat och hur man ska bära sig åt för att ta sig framåt. De avancerade rätt fort (även om vi såklart fortfarande pratar om små barn som står på skridskorna första eller andra gången) och efter en stund åkte alla barn med armarna upp i luften.

Avslutningsvis gjorde de raketen och gissa om jag blev stolt och förvånad när jag såg att Tindra faktiskt hoppade.

Med mig hem hade jag en glad, svettig och stolt dotter full av självförtroende! Hon längtar redan till nästa helg och jag är så otroligt glad över att detta blev precis som jag hade hoppats =)

En reaktion på ”Första skridskoturen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.