Flytt

Torsdagen var en dag fylld med blandade känslor. Äntligen var dagen för flytt kommen och även om sex veckor på båten har gått över förväntan så såg jag fram emot att sova i vanlig säng, duscha i stor dusch och kunna laga mat på fler än två plattor i taget.

Jag och barnen hämtade den hyrda lastbilen tidigt i torsdags morse. De fick åka lastbil till förskolan/skolan, vilket var otroligt uppskattat! När jag lämnade sonen berättade han direkt för alla kompisar att han åkt lastbil till förskolan och när jag körde därifrån stod en hel drös med barn i fönstret och tittade fascinerat.

När barnen var lämnade körde jag ner till huset, huset som fortfarande kändes som ”hem”, huset som är fullt av minnen trots att vi bara hann bo där ett och ett halvt år tillsammans. Att bära ut de möbler som jag och Rickard i bodelningen kommit överrens om att jag skulle ha var kämpigt, såväl fysiskt som psykiskt. Tårarna brände bakom ögonlocken mer än en gång, men rätten att gråta känns inte som min när detta var mitt beslut,..

Rickard hjälpte mig med alla stora otympliga möbler, åkte sedan till jobbet och själv lastade jag in cyklar och annat smått som jag kunde bära in i lastbilen utan bärhjälp. När bilen var full gick jag en sista sväng i huset för att se så att inget var glömt. Det brast totalt vid synen av dotterns rum, rummet som nu var i princip tomt,..

Det känns så otroligt hårt att barnen ska behöva drabbas över ett beslut som de inte varit delaktiga i, där de inte haft något att säga till om,.. Där och då tänkte jag att det hade varit bättre om vi sålt huset och Rickard flyttat till lägenhet också, så att såväl han som barnen sluppit ett halvtomt hus. Men jag kom snabbt ihåg varför jag tog beslutet om att låta Rickard bo kvar – för barnens skull, för deras trygghet i ett hem de känner till, vännerna på gatan och förskola/skola nära inpå.

När jag samlat ihop mig körde jag för att hämta upp pappa, som lovat hjälpa till med såväl alla möbler i lastbilen som de trettiotal kartonger som bott på Shurgard. Jag som de senaste närmare 11 åren älskat att flytta, älskat planeringen inför men även packning och själva bärandet – fem bostäder varav fyra nyproduktion – jag kände mig plötsligt mättad. Men samtidigt som kroppen kändes svag var jag exalterad över att få inreda nya hemmet, få packa upp alla kartonger med saker som legat nerpackade sedan i februari, få packa upp kartonger med det som köpts nytt, få komma till ro och börja på nytt.

En reaktion på ”Flytt

  1. Förstår att det gör ont i hjärtat, men det blir bra till slut.
    Blir spännande att kanske få se bilder från det nya boendet? 🙂

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.