En tuff dag – 32+6

Jag åkte tillbaka till sjukhuset igår kväll och var där vid elva. Tänkte att jag kunde vara där under natten med Tristan och mata honom och sköta om honom, och även få sova ett par timmar, och sedan åka hem igen så att jag skulle vara hemma lagom till när Tindra vaknar vid sjutiden och spendera hela dagen med henne. Lättare sagt än gjort kan jag lova, men det berodde mycket på sköterskan som jobbade där inatt. Vid två tiden kom hon in till mig och sa att hon sett mig sluta ögonen ett par gånger och att det verkligen inte var okej att jag satt med Tristan då, för man kan ju (enligt henne) rycka till i sömnen och då tappa sitt barn. Hon var mycket otrevlig och uttryckte sig mycket elakt, och jag kände att jag inte orkade ta en diskussion, så jag var så illa tvungen att lägga tillbaka honom i sängen. Sedan ägnade jag de resterande timmarna fram till sex, åt att sitta i fåtöljen bredvid och kolla på honom.

Åkte hem vid sex tiden och var hemma strax före sju. Givetvis var Tindra vaken så det blev ingen sömn för mig… Vi satte oss och åt frukost direkt och sedan blev det att klippa Rickards hår och dusch för Tindra. Eftersom sköterskan på natten inte tyckte sig ha tid med att skriva ut lappar som jag kan sätta på mjölkflaskorna (så att man vet vilket barn det tillhör) så visste jag att jag var tvungen att åka dit under dagen för att hämta sådana. Ville umgås med Tindra hela dagen och ringde därför till sjukhuset för att höra så att det var okej att jag tog henne med mig. Det var det dock inte, hon fick inte lov att följa med in på salen och sköterskan tyckte att hennes pappa kunde följa med så att han och hon kunde sitta i lekrummet medan jag var inne hos Tristan. Det kändes ju dock lite meningslöst, för då fick jag inte umgås med henne ändå och visste inte riktigt hur jag skulle lösa det.

Känner mig sannerligen lite ur balans idag – jag och Rickard hade ett gräl med många tårar från min sida. Jag fick sagt att jag inte tycker att det är roligt att tillbringa hela dagarna på sjukhuset och inte få träffa Tindra någonting, jag tycker att det räcker med de sex veckor som redan gått. Och jag förstår även att han inte tycker att det är så givande att sitta där, men det gjorde mig väldigt ledsen när han sa att han inte ville följa med. Det brast totalt för mig … men vi åkte alla tre till sjukhuset tillslut och Tindra fick se sin lillebror genom glasdörrarna och jag fick vara inne hos honom en liten stund medan Tindra och Rickard lekte ute i lekrummet. När sjuksköterskan frågade om jag inte tänkte ta upp honom och sitta med honom ett par timmar, och jag kände att hon inte riktigt gillade min förklaring så blev jag ledsen igen… Vet inte hur jag ska lösa detta. Om jag inte får sova med honom på nätterna så kan jag inte umgås med Tindra hela dagarna och det vill jag ju verkligen…

Fick i alla fall pratat med en annan sköterska som sa att hon satt upp på väntelista till familjerum, där vi kommer få ha Tristan, och vi alla kommer kunna sova där. Men jag sa till henne att det enbart fungerar ett par dagar, Tindra kommer inte kunna hållas sysselsatt där flera veckor i sträck. Då fick jag det glädjande beskedet att om allt fortsätter gå lika bra för min lille pojk, så kommer han få komma hem och ha hemsjukvård så fort han passerat vecka 34+0, som är den 23 mars. Det innebär att vi kanske får hem honom i slutet av nästa vecka 🙂

En väldigt påfrestande dag idag, ska sova strax (skulle gjort det för måånga timmar sedan, men det finns så himla mycket att göra hela tiden..) och tänker åka upp till honom ett par timmar imorgon förmiddag.

En reaktion på ”En tuff dag – 32+6

  1. åhh jag vill bara krama om dig..
    det är svårt att sätta sig in i situationen att bli tvingad att vara ifrån sin dotter.. jag kan bara föreställa mig hur det är..

    kul att läsa att ni kanske får hem honom om nån vecka.. 🙂 det kommer bli bättre då och då kan alla i familjen knyta an till tristan..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.