Det är så jobbigt…

Det är så jobbigt att lämna Tindra på förskolan numer. Varje dag (läs: VARJE) när hon vaknar är det första hon säger ”Inte förskola idag?”. Hon blir såå lättad när vi på torsdagen och fredagen säger att ”nej, idag är pappa ledig så då är du också ledig från förskolan”, eller på helgen när vi säger att förskolan är stängd. Imorse frågade hon såklat igen och jag sa att hon skulle till förskolan idag. En ledsen Tindra tittade på mig och sa att hon inte ville gå till förskolan.

På väg till förskolan sa hon flera gånger att hon var trött och att hon ville hem istället. Jag sa att hon kunde vila på förskolan och att hon skulle få det väldigt roligt där även om hon är lite ledsen när jag lämnar henne.

När vi kom till förskolan och jag satt på henne regnbyxor så började hon gråta. Hon ville inte vara på förskolan och sa upprepade gånger ”Mamma, Tindra trött, Tindra inte vara här, Tindra vill hem”. Jag känner mig SÅ elak som ändå lämnar henne där och är inte längre säker på om hon faktiskt har det roligt när jag gått och hon slutat gråta…

Hon har inte längre någon favoritfröken som hon kan gå till och de gånger det skett olyckor i form av att hon kissat på sig när de varit utomhus så säger hon att det inte fanns någon fröken att säga till…

Det känns inte alls bra längre! Förut kunde hon gråta någon gång men jag visste då alltid att hon blev glad efter en stund (eftersom de bra fröknarna, som inte längre jobbar där) sa det när jag hämtade henne sedan, eller ringde för att säga det. Numer när jag frågar på eftermiddagen säger de oftast att hon varit mest ledsen under dagen.

Samtidigt så känns det dumt att låta henne ”slippa” förskolan för jag är övertygad om att det då inte blir lättare att lämna henne en annan dag…

7 reaktioner på ”Det är så jobbigt…

  1. Om du ändå e hemma med din son tycker om ni har möjlighet låta henne vara hemma med er. Varför tvinga henne om hon inte vill? Men som sagt det e ju om ni har möjlighet. Alla barn e ju olika o även om hon är tre kanske hon just nu inte behöver förskolans rutiner. Man får lyssna till sina barn , man känner ju dem bäst:)
    Hoppas de löser sig!

  2. Hon känner kanske inget behov av förskolan just nu, hon är kanske helt nöjd med den stimulans hon får av dej, lillebror och alla 1000 aktiviteter ni hittar på. Ett så litet barn behöver sina närmaste mest, givetvis kompisar och andra vuxna med, men det hinner dom med i livet, hon är trots allt bara nyss fyllda 3 år.. Stress bland små barn ökar mer och mer, se upp för de klassiska symtomen. Bara en vänlig tanke, inget annat..:)

  3. Kan bara hålla med ovanstående kommentarer! Men det är lätt att säga förstås… Det måste vara fruktansvärt jobbigt!! Peppar, peppar har jag än så länge varit förskonad, Fanny älskar sin förskola! Hoppas att det löser sig! Kram fina vännen!

  4. Dags att ta ett snack med fröknarna?
    Hade de två enda som jag litar på (som inte är så gamla att dom faktiskt ser efter barnen istället för att snacka med kärringar som går förbi utanför staketet och skiter i barnens säkerhet) slutat från min dotters dagis – hade jag bytt omedelbart.
    Jag har henne inte ens där när den ena är ledig – för då får dom andra – skitdåliga – ta över.
    Det är inte okej att ditt barn mår dåligt – då brister dom uppenbarligen i någonting där borta och det måste genast rättas till.
    Fattar inte att dom inte kommit fram med förslag tidigare.
    Ge inte upp.
    Och vägrar dom samarbeta – byt dagis.

  5. Håller med Zasata! Boka ett möte med pedagogerna, deras jobb är att se till att barnen mår bra. Mår inte Tindra bra så har ni ett problem som inte du som mamma ska behöva lösa på egen hand. Jag är snart färdigutbildad förskollärare, och arbetade i 3 år på förskola innan jag började plugga. Om man märkte att ett barn var oroligt eller inte verkade trivas så la man extra mycket jobb på att bygga upp en trygghet hos det barnet. Om de har bytt personal kanske det är därför hon har blivit orolig? hon kanske inte har hunnit knyta an till de nya pedagogerna? Lycka till! Kram Sofie

  6. fy, har varit med om samma! Om du kanske är med på förskolan ett par dagar, eller om du låter henne kanske gå till lunch? Eller är med till lunch så du får se lite hur hon har det och kan hjälpa henne? Vad säger fröknarna? Ta ett möte med dom, och säg att du inte vet hur du skall göra för hon verkar inte trivas, det är DERAS uppgift att se till att hon trivs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.