Dåligt samvete

God morgon!

Är det enbart jag som har dåligt samvete när jag lämnar bort mina barn? Inte dåligt samvete för barnens skull utan för den som passsar dem.

Nu är det ju mest min mor som jag ber passa barnen och jag har alltid så dåligt samvete för att hon ska behöva ta hand om dem. Detta dåliga samvete har jag för att de inte är så lätta att ta hand om. Var och en är inga problem men tillsammans utgör de för det mesta en rätt så jobbig duo.

Jag vet inte om det har att göra med att jag numer jobbar 100%, går upp tidigt, kommer hem sent och känner att jag inte orkar någonting. Jag upplever att barnen gnäller konstant (under den lilla tid vi faktiskt umgås under ett vanligt vardagsdygn).

Imorgon flyttar vi och min mor ska hämta barnen från förskolan och de ska sova hos henne. När vi flyttat klart imorgon kväll åker jag för att lämna bilen hos min mamma så att hon slipper ta bussen med dem på fredag morgon och hon kommer sedan även att ta bilen till och från jobbet så hon har bil när hon hämtar dem på fredag eftermiddag också. Det är meningen att de ska sova hos henne hela helgen, och jag känner mig redan nu stressad. Stressad över att jag måste hinna packa upp så mycket möjligt och göra i ordning i vårt nya hem så att hon ska slippa behöva ha dem så länge.

Rickards syster ska passa barnen helgen den 24-25 november eftersom Svinsöt då ska ställa ut på Alla Barns mässa. Vi talade i helgen om hur vi skulle lösa det på lördag morgon (24/11) och jag sa att jag förberett min mamma på att passa dem en liten stund på morgonen tills Ramiela kom. Började prata om hur vi skulle lösa det med bilbarnstolar, Tristans stol är jobbig att sätta in i bilen och Ramiela är inte helt säker på hur man gör. Kom in på om hon kanske skulle hämta dem redan på fredag eftermiddag och det skulle ju såklart underlätta en hel del, men jag kunde ändå inte låta bli att flertalet gånger fråga om hon verkligen skulle orka ha barnen en natt till…

Jag är relativt övertygad om att mina barn inte är värre än andra men vad beror då mitt dåliga samvete på? För mig känns det verkligen som att jag lämpar över något mycket jobbigt på den jag ber passa dem…

3 reaktioner på ”Dåligt samvete

  1. Har svårt att förstå känslan då jag inte har några barn själv. Kan däremot säga att när jag tackar ja till att vara barnvakt så gör jag det för att jag vill och för att jag tycker det är roligt 🙂 Så jag tror inte du har något att ha dåligt samvete för! Inte för barnens del heller, de lär ha det roligare hos mormor än bland flyttlådor 🙂

  2. Här är en till med samma känslor, fast jag har bara ett barn! Barnets mormor har erbjudit sig att ta mitt barn, men jag tycker det känns fel att ”lämpa” över barnet till mormor. Även fast jag antagligen hade behövt det ibland. Kanske blir det lättare med tiden, vad vet jag.

  3. Ojojoj, du är INTE ensam, jag känner precis likadant! Men jag tror inte att den som passar tycker att det är så jobbigt som man tror, att de tycker att det är roligt att umgås med barnen. När man själv är inne i det varje dag så är det en annan sak tror jag. =)
    Jag brukar tänka på att ingen kommer att ta skada av det hela och den som passar får vila obegränsat när man väl kommer tillbaka! =)

    Lycka till med flytten!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.