Ansträngande vandring, mysig lägereld & packningsvikt

Det känns helt klart som att vi hittat en aktivitet som hela familjen uppskattar! Det är tungt, varmt och jobbigt men samtidigt vackert, mysigt och alldeles underbart.

Vår senaste upplevelse startade även denna gång vid bottenstugan i Svartedalen men vi valde denna gång att gå åt andra hållet, etapp 9 Bottenstugan mot Lysevatten.

Vi tog en del pauser längs med vägen och plockade såväl blåbär som kantareller. Passade såklart även på att ta en hel del kort. 

1

IMG_5833 2

IMG_5840

Det kalla vattnet smakade riktigt gott och visst är det spännande att dricka på annat sätt än ur dricksglaset.

IMG_5855Hela etappen är 11,5 kilometer lång, och beräknas ta tre-fyra timmar exklusive raster. Vi gick 6 kilometer utav dessa och det tog på ditvägen hela fyra timmar. Det var en riktigt jobbig sträcka och vi alla var helt slut när vi äntligen funnit platsen vi ville slå läger på.

Nedan bild är en av mina favoriter. Bilden ger en viss förståelse för hur ynka sex kilometer kan ta fyra timmar att vandra.

IMG_5860

Jag började med middagen medan Rickard satte upp tältet. De vegetariska torkade bitarna skulle först ligga i blöt innan de skulle stekas, kantarellerna skulle förvällas och stekas och makaronerna skulle kokas. Det tog sin lilla tid och under tiden hann barnen bada och Rickard även tända lägerelden.

3 4

Middagen smakade utsökt! Vid tiotiden gav jag och Tindra oss iväg för att plocka blåbär så det blev blåbär till kvällsmat och vid halv elva badade såväl make som barn. Sedan blev det mys framför den härliga lägerelden fram tills klockan slog midnatt.

IMG_5931

Varken jag eller maken har sovit särskilt bra de få gånger vi hittills tältat, men barnen sover som stockar och det är ju skönt det. 

Skogen är full med blåbär så frukosten som skulle bestått av tortillabröd med tartex och makrillfilé i tomatsås drygades ut med 1,8 liter blåbär. Mums!

5

En hel del foton togs även under vandringen tillbaka till bilen.

IMG_59576

IMG_5976

Hemvägen var betydligt enklare än ditvägen och vi klarade sträckan på 2 timmar och 40 minuter. 

Men trots jobbig terräng så hade det såklart gått snabbare att vandra utan den tunga packningen. Innan vi åkte hemifrån vägde vi alla ryggsäckar och sonens vägde 2,5 kilo. Det låter inte så mycket men han är ju inte så stor heller! Dotterns vägde 3 kilo och även hon tyckte att det var tungt. Min vägde 14 kilo och makens 17 kilo. 

När det gäller övre gräns för packningsvikt har jag på en del ställen läst att den för kvinnor ligger på cirka 25% av kroppsvikten och för män 33%. Inte konstigt att jag tyckte att det var tungt när jag bar ett halvt kilo ifrån den övre gränsen. Men det är svårt att få ner vikten så mycket mer, såväl tält som sovsäckar och liggunderlag väger en del och då har vi ändå tänkt en del på vikten när vi köpte dem. Men så bär ju jag och maken för såväl oss själva som för barnen vilket såklart ökar vikten rejält.

Filmade lite även under denna vandring;

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.