29+2

Att så mycket ska bero på vilken läkare och barnmorska man pratar med, helt otroligt ändå! Jag har ju lyckats få permission varannan dag och skulle varit hemma ett par timmar igår och på lördag. Igår innan jag åkte hem pratade jag med läkaren och sa att jag tänkte åka hem idag med eftersom vi var bjudna på 70-års kalas. Den underbare läkaren sa att det var inga problem så länge alla prover såg bra ut nu på morgonen!

Så imorse gjordes CTG, CRP och tempen togs – allt såg bra ut! När läkaren gick sin rond (kvinnlig läkare, ej samma som igår) så säger hon att hon inte tycker att jag ska åka hem idag också, för jag var ju hemma igår och det står varannan dag i journalen. Jag förklarade för henne att jag pratat med Mårten (läkaren igår) och att han sagt att det var okej. Hon gav sig tillslut, och det var väl tur det för hon hade inga direkta argument för att jag inte skulle få åka!

Jag frågade om jag kunde få sova hemma också eftersom kalaset inte skulle börja förrän halv sex och det kunde vara skönt att få sova hemma någon gång. Hon tyckte inte att det var en bra idé och sa mer eller mindre att det var mitt fel om det skulle hända barnet något, men att jag fick besluta själv. Trots att jag blev irriterad över hennes sätt att uttrycka sig så valde jag att inte sova hemma, för det kändes rätt olustigt med tanke på vad hon sagt. Skulle något hända just den natten hade jag ju inte kunnat förlåta mig själv.

Jag åkte hem på eftermiddagen. Att få duscha i sin egen dusch, torka sig med sin egen handduk, blåsa håret och fixa iordning sig i sitt eget hem – det är något alla bör vara tacksama över! Det kändes helt underbart att få göra iordning sig hemma =)

70års kalaset var trevligt. Vi åt på restaurang och det var underbart gott och jag blev underbart mätt. Att man kunde plocka råa grönsaker, rå fisk och rått kött (om man nu ville äta sådant) och nudlar eller ris och sedan gå till kocken som stekte iordning allt kändes väldigt fräscht och jag fick välja att bortse från det faktum att min mat stektes på samma yta där det ett par minuter tidigare legat fisk och kött. Det hade ju tyvärr gått till på samma sätt och jag valt en rätt från menyn, skillnaden hade då enbart varit att jag inte sett att de stekt det på samma yta!

Det enda som var mindre trevligt med dagen var att jag fick väldiga sammandragningar, både då vi tidigare på dagen varit och handlat mat och på vägen till restaurangen samt under middagen. De lugnade dock ner sig då vi kommit hem och tagit det lugnt en stund.

Kvällen var trevlig och jag somnade som en stock när jag kom tillbaka hit till sjukhuset!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.